Mina reflektioner

Du samtycker till denna webbplats användande av cookies då du navigerar mellan webbplatsens webbsidor och använder dess tjänster. Läs mer.

Denna webbplats ansvaras av Per Linder.

Intressanta studieområden | Forskning och studier | Möbelsnickeri | Filosofins och teologins historia

 

 

12 november 2010

Fragmentariska anteckningar

 

Karl Rahner

 

Rahner beskriver friheten som transcendental eftersom den inte empiriskt går att fastställa. Däremot har vi erfarenhet av den, vi har alltså erfarenhet av den transcendentala friheten. Liksom den transcendentala subjektiviteten, kunskapen, är friheten inte helt fördold. Friheten erfars i de vardagliga händelserna.

Gud är enligt Rahner ingen metafor eftersom det vi benämner med en metafor ser vi, Gud ser vi inte. We know God as the transcendent ground of all things. God can be namned as the cause of what we see, but as the transcendent ground, God can never be incorporated into the common system with them. Analogous language about God indicates that any reality we know exist in God as in its source.

Denna analoga transcendens är grundläggande för våra upplevelser. Den håller samman det vi vet, det är den som gör att vi ser oss själva vilket leder till att vi kan tala om Gud som person. Detta är ett rent filosofiskt argument. Historisk erfarenhet måste fylla det transcendenta begreppet person med innehåll.

Att vara skapad refererar inte till en händelse en gång för länge sedan utan uttrycker beroende av det transcendenta. Mysteriet ”skapad” innebär inte en relation bland andra, utan ett unikt transcendent beroendeförhållande. Gud är alltså inte något större än världen. Gud är inte en eller flera funktioner i världen. I så fall skulle han inte vara transcendent.

Oddly enough, the more complete our dependence upon God is, the more radical is our human autonomy and personal freedom – a point which neither Nietzsche, nor Sartre ever grasped.

Beroende av Gud är inte beroende som av vilket ting som helst som begränsar friheten. Det transcendenta beroendet är inte väsensskilt från transcendent frihet.

 

Gregorius den Store om Job

 

”Lyssna till vad jag har att säga”. De högmodigas undervisning har detta kännetecken. De kan inte framlägga sin lära på ett ödmjukt sätt och inte på ett riktigt sätt förmedla till andra vad de själva förstått. Deras ord förråder vad de lär. De ger intryck av att leva på höjden från vilken de föraktfullt ser ner på dem som de undervisar. Dessa betraktar de som underlägsna och inte värda att lyssna till. Ja, de nedlåter sig knappast ens till att tala till dem, de endast säger hur det är…

Den sanna läran däremot undviker högmodet effektivt genom eftertanke, i vilken den låter den högmodige läraren få känna på sina egna ords pilar.

Rahners eskatologi

 

Det framtida är något känt och närvarande, men på ett fördolt sätt. Den eskatologiska kunskapen är det som i framtiden skall komma, men som är nödvändigt för vår existens i nuet.

Eskatologisk kunskap är kunskap om det möjliga fullbordandet av det närvarande. Den eskatologiska framtiden är okontrollerbar och dold, men samtidigt närvarande och något som vi ser fram mot, något i det närvarande som vi hoppas på och underkastar oss.

I Kyrkans tro är aldrig individen isolerad utan en medlem i gemenskapen, en historisk och kroppslig existens i världen som blir till genom denna värld. En kollektiv eskatologi innebär ett framtida uppfyllande av vad vi redan erfar om vår sociala och kroppsliga existens.

En sådan lära som den om den kroppsliga uppståndelsen, Kristi återkomst och de heligas gemenskap är traditionella uttryck för denna sociala eskatologi.

”The history of the human race as a whole is moving in its history towards a fulfillment of the human race which will end history”.

Kristus uppenbarar mänsklighetens yttersta bestämmelse. Att tro på Kristi förhärligad kropp är att tro på världens transfiguration.

 

Dag Hammarskjöld

Vägmärken 30/3 1956

Tredje timmen. Och nionde. Det är nu. Och nu - . Det är nu!

”Jesu dödskamp skall vara till världens sista dag. Man får inte sova under denna tid” (Pascal).

Och för den vakande är det fjärran närvarande – närvarande också i kontakten med denna mänsklighet där Jesus i varje ögonblick dör i någon som följt de inre märkenas väg till slutet.

Kärlek och tålamod

Rättfärdighet och ödmjukhet

Trohet och mod

Stillhet

 

Nomen

När jag arbetade med fornegyptiska texter drog jag slutsatsen att alla ord i egyptiskan är substantiv i vår mening, avbildbara aspekter. Enligt Wittgenstein är orden knutna till praxis. Ting finns alltså inte i den mening att de går att bestämma som särskilda. Återstår praxis, snarare verb än substantiv, men inte heller det. Allt anger praxis i vilken aspekten ryms.

 

Dag Hammarskjölds sista ord till Sture Linnér innan han steg ombord på planet.

”Du finner i mitt rum några sidor som jag just arbetat ut som rör Martin Buber”

Det är med Buber som med de medeltida mystikerna. Kärlek är ett överflöd av kraft som de känner sig uppfyllda av när de lever i självförglömmelse.

 

Hästholmen

Jag åkte just förbi Västra Tollstad och Hästholmen. Namnet Hästholmen finns bla även i Blekinge. Västra Tollstad ligger vid en vik vid det forntida Tåkern. Hästholmen är Västra Tolstads Vätternhamn. Har hamnen fått namnet eftersom den är den forntida omlastningsplatsen för trafik från Tåkern ut på Vättern.

Kerr och Aquinas

Till skillnad från nythomismen menar Kerr med flera att Thomas måste förstås i just den historiska situation i vilken han framträdde. Inte någon speciellt originell ståndpunkt, men den innebar en förnyelse av teologin i katolska kyrkan vars slut vi ännu inte sett.

Edith Stein

En person är alltid i världen. Människans natur framträder i relation till världen. Värld och person är oskiljaktiga.

Gud framträder även han i världen. Guds plan visar sig i världen.

I believe that the deeper one is drawn into God, the more one must go out of oneself: that is one must go to the world in order to carry the divine life into it. Obs det grekiska ordet exstasis.

Som fenomenolog ville Edith Stein låta saker tala för sig själva, visa sig i sin självklarhet. ”allow the thing itself to shine forth in its own identity”.

Maria av Davids ätt

Släkttavlan i början av Matteusevangeliet kan ge ett förbryllande intryck. Matteus redogör för släktled efter släktled och hamnar till slut hos Josef. Men Josef är ju inte Jesu far. Varför då släkttavlan. Jo enligt forntida syn på ätt så gifter man in sig i en ätt. Såväl en man som kvinna kan giftas in i en ätt. Så gifter Maria in sig i Josefs ätt, dvs. Davids ätt. Därmed är hennes barn av Davids ätt. Modern genealogi har fixerat sig vid blodsband och särskilt vid svärdsidan. Så såg man det uppenbart inte i forntiden, ingifte var vanligt.

 

Skrivares bildning

Jag har ofta förundrats över att skrivare i kloster och i Egypten hade så hög status. Så märkvärdigt är det väl inte att kunna skriva även om en egyptisk skrivare åtminstone måste kunna över 700 skrivtecken för att få ihop en ”enkel” text. Som jag tidigare försökt visa gick avskrifter i klostren så till att en lektor läste texten och flera skrivare skrev av i skriptoriet. Om skrivaren inte förstod vad som lästes måste felen ha blivit många i avskriften. Det är mycket lättare att skriva av om du förstår vad som läses och av detta följer att skrivarna i klostren måste varit mycket bildade. Motsvarande gällde säkert de egyptiska skrivarna. Statusen kom allstå av skrivarnas stora bildning, inte av att de kunde skriva.

Till dagens skola. Elever som skriver av något de inte förstår avslöjar sig vanligen genom att de förvränger ord och satser som de egentligen inte förstår så att texterna blir obegripliga för läsaren. Att läsa en text och att förstå den är två vitt skilda saker. Därför är det viktigt att en studerande inte bara skriver av eller än värre skriver ut en text från en internetkälla och därmed anser kunskapen inhämtad. Kompendieskrivandet som innebär att den studerande sammanfattar en text med egna ord kräver förståelse och överföringen av det förstådda till egna ord är ett viktigt led i inlärningen. Så uppstår bildning som en gång skattades så högt. Det är något helt annat än information.

 

Edith Stein från empati till kärlek

Före konversionen ägnade sig Edith Stein åt forskning och politik och då särskilt kvinnans situation. Forskningen gällde fenomenologi och empati. 1922 konverterade hon och blev lärare i tyska i dominikanklostrets skola i Speyer. Där lever hon klosterliv och undervisar utan att vara syster. Jesuiten Erich Przywara ber henne översätta Thomas ab Aquinos Questiones disputatae de veritate. Hon söker en förening mellan fenomenologin och Thomas filosofi. Hon skriver en uppsats i festskriften till Husserls 70-årsdag: Phänomenologie Husserls und die Philosophie des hl. Thomas von Aquin. Den borde översättas. Samtidigt blir benediktinklostret i Beuron ett andligt hem för henne dit hon ofta drar sig tillbaka.

Efter konversionen ägnar hon stor uppmärksamhet åt kvinnans speciella kallelse, moderskapet, men även på ett universellt plan, Maria. Hon reste runt och höll föredrag om kvinnans uppgift i kyrka och samhälle. Hon kommer till Wien, Salzburg, Prag och Zürich.

Obs att Edith Stein höll välkomsttalet till den påvlige nuntien kardinal Pacelli (senare Pius XII) då han kom till klostret vid dess 700-årsjubileum 1928.

1931 lämnar hon Speyer och börjar arbetet med Akt und Potenz. Avsikten är att klarlägga sambandet mellan skolastik och fenomenologi. 1932 blir hon docent i Münster pedagogiska akademi. Medverkar vid kongressen i Juvisy nära Paris om fenomenologi och thomism. Där lär hon känna Jacques Maritain. 1933 stängs alla vägar för henne i det tyska samhället och hon blir karmelitnunna i Köln. Skriver brev till Pius XI om judarnas och katolikernas situation i Tyskland. Ikläds 1934 och tar namnet Therese (av Avila) Benedicta (av Nursia) av korset (av Johannes av korset). I klostret får hon arbeta vidare med Akt und Potenz vars namn byts till Endliches und Ewiges Sein. 1938 kristallnatten. Hon skriver ”Det är korsets skugga som faller över mitt folk”. Efter 1922 synes hon inte syssla med empati längre utan frågan hur kärleken framträder träder i förgrunden, dvs. hur Gud framträder i Kristus, i världen och skall framträda i den kristnes liv. Lidandets roll blir central. 1940 flyr hon till Holland till klostret i Echt och börjar skriva Kreuzeswissenschaft. Kärleken framtäder på korset, i lidandet för den andre. Relationen mellan empati (einleben) och kärlek tydliggörs.

Skrivare igen

Som sagt är det min bestämda uppfattning att skrivarna skrev efter diktamen under medeltiden. Alla är tydligen inte överens om detta. Många verkar ha uppfattningen att en munk satt i sin cell eller ett litet rum och skrev av en bok som han hade framför sig. Scriptorier skulle vara en sentida efterkonstruktion.

De skrivpulpeter som finns avbildade från medeltiden ger inte utrymme för två böcker, en bok som inte fick fläckas och pergament för sig. Cistercienserna hade inga celler att skriva i. De sover i sovsal. Allt talar för högläsning, långsamt och därmed massproduktion.

Edith Stein

Edith Stein sade till sin syster Rosa när Gestapo hämtade dem i klostret i Echt för deportation till Auschwitz: ”Vi går med vårt folk”.

Att gå med är en akt av kärlek. Det är inte en ytlig tillhörighet, det är att vara beredd att gå i döden med dem man går med. Att gå med någon eller några andra på väg mot korset. Edith Stein går med Jesus genom att gå med sitt folk.

Credo

Enligt Fergus Kerr OP skiljer Thomas ab Aquino på credere deo (dativ) och credere in deum (ackusativ). Att i trosbekännelsen sjungacredo in unum deum innebär alltså inte att bekänna Guds existens. Om det vore så blir ju nästa bekännelse märklig: et in Iesum Christum (ackusativ). Hans existens behöver vi ju inte tro på. Thomas gudsbevis som egentligen är antika avser credere in deo och tar mycket liten plats i Summa Theologiae. Det som upptar Thomas är credere in Deum. Här blir credere inte ett försanthållande av Guds existens utan att du i tro vill ge ditt liv till Gud av kärlek.

Recension av av Fergus Kerrs bok ”Immortal Longings”

”the author indentifies religious motifs in the thought of several leading philosophers while showing the sever limitations on their understanding of theological ideas”.

Thomas Merton

Väljer inte jag, väljer Gud åt mig.

Antiken

Citat ur Nordisk Familjebok efter en dispyt med en kollega om begreppet antik.

”Antiken: den grekiska och romerska forntiden, särskilt med hänsyn till dess själsodling, livsåskådning och konstalster.

”Antik: som tillhör, utmärker eller liknar den grekiska eller romerska forntiden, de forna grekiska eller romerska konstalstren.”

Husserl-Thomas

Läser man de veritate ser man att Husserls syn på evidensupplevelse ligger mycket nära Thomas syn på sanning. Sanning är en intellektuell aktivitet. Därför är det inte konstigt att Edith Stein fastnade för de veritate i sina studier av Thomas.

Cornelius Ernst OP

Föreläsning i Nijmegen 1963, St. Thomas dag.

Efter att ha presenterat Wittgensteins tankar i tractatus och filosofiska undersökningar kommer avslutningen med bl.a. följande.

”We need a negative theology which not only allows for God´s presence-in-absence in the world of Nature but also for his presence-in-absence in the world of human history”.

Ernst tror inte detta är möjligt 1963, men kanske 2000. Däremot har han ett förslag till utgångspunkter.

”I am constantly struck by what seems to me a kinship (a family relationship)between Wittgenstein and Heidegger”.

“Heidegger claims to disclose a more original, üsprünglich, bond betsween man and language than the use of linguistic tools: language is the event of truth which manifests the sacred transcendence of the Earth, that is, Being, Sein, in the form of gods”.

“I am sure that the original genesis of meaning as constituting a human essence is an important clue: the nativity of the world, which is a very traditional notion”.

“…Deus abscondotus, the God of the mysterion, whose transcendence is revealed in history, and made concrete in a personal revelation of the Father in the incarnate Son, as represented in the linguistic community of the Church. But these are only suggestions, the gaps are obvious”.

Fyra vägar till Gud

1.Teologi

2. Kontemplation

3. Liturgin

4. Det aktiva livet

Maria

Kyrillos av Alexandria: ”Maria, dvs. den heliga kyrkan”.

Maria har sedan Efesus 431 kallats Guds Moder. Gud är kärleken, Maria är alltså kärlekens moder, de troendes moder, dvs. Kristi moder. Kristus är ju i kyrkan den inkarnerade kärleken. Inkarnerad, född av jungfrun.

Maria är alltså Guds, kärlekens och Kristi moder. Därmed är hon full av nåd. Kyrkans moder var alltså full av nåd då hon bar på frälsaren. Därmed var hon också naturligtvis utan synd, immaculata, tack vare Kristus. Därför avbildar medeltida altarskåp Maria med Jesus i sitt knä och Jesus håller bort syndens frukt från Maria. Maria är alltså obefläckad tack vare Kristus. Att vara den fullkomliga kärlekens moder uttryckes i evangelierna på så sätt att hon blir havande utan att ha känt någon man. Den uppståndne som är kärleken inkarnerad besegrar döden. Den inkarnerade kärlekens moder är naturligtvis ren. Men gör detta att hon blev havande utan att hon känt någon man mer begripligt. Många säger ju att jungfrufödseln kan ingen intellektuellt hederlig tro på. Det är en omöjlighet. Jungfrufödseln måste förstås symboliskt.

Det är Matteus ensam som beskriver Marias renhet med orden ”hon blev havande utan att ha känt någon man”. Matteus hör hemma i en hebreisk miljö, en kultur som utmärks av realism utan den grekiska kulturens abstraktioner. Renheten uttrycks alltså realistiskt, materiellt, det enda sätt den hebreiska kulturen känner att beskriva något.

Då så säger den av Grekland präglade upplyste västerlänningen. Jungfrufödseln har alltså aldrig ägt rum. Det är ett sätt judarna hade att uttrycka symboler. Då har man emellertid helt missuppfattat Gamla Testamentets historieskrivning och Matteus. Det som står i texterna har verkligen hänt enligt författarna, men vad har då verkligen hänt.

Det är mödosamt för oss att ta oss bortom den grekiska kulturen och föreställningsvärlden. Moderna filosofer som varit banbrytande här är Heidegger och Wittgenstein. Orden har aldrig en enda absolut betydelse. De får sin betydelse i den livsform i vilken de lever. I Matteus livsform är jungfrufödseln ett faktum. Men inte i vår? Nej inte i en västerländsk naturvetenskaplig livsform, men evangelierna är inte sekulariserade. De lever i den kristna trons livsform format av Gamla Testamentets judendom. Där är det Gud som framträder i det historiska skeendet, allt ses ur ett gudomligt perspektiv. Jungfru Marias havandeskap sker genom Guds nåd, Maria är full av nåd. Ur ett frälsningshistoriskt perspektiv blir Maria havande utan att ha känt någon man. Så är det i verkligheten. Sedan kan man välja trons verklighet eller en sekulariserad verklighet. Detta gäller inte bara jungfrufödseln, uppståndelsen… utan även atomkärnan, världens begynnelse, evolutionen, medvetandet…

 

Essens och existens

Enligt St Thomas är Guds essens hans existens. Gud är kärlek. Kärleken skulle alltså vara existensen som allt som har existens fått från Gud. Heideggers syn på existens, sein bei, ligger nära detta. Om det i vår relativistiska tid är något som utmärker någons eller någots existens så är det sein bei. Kärleken är det som är att vara hos.

Merton igen

”Man ser hur allvarligt människor tar saker och ting och hur litet det gagnar dem. Deras tragedi gör vår medelmåttighet ännu mer förfärlig”.

”Det är hemligheterna med psaltarpsalmerna. Hela vår identitet ligger fördold i dem. Vi kan återfinna både oss själva och Gud i dem.

Läs

Sertillange: La vie intellectuelle.

Ensamhet

Guds ensamhet är hans vara, kärlekens ensamhet. Jesus på korset, det yttersta beviset på kärleken, att han är Gud. Total kärlek är total övergivenhet, total ensamhet. Idag är det nästan tvärtom. Är man ensam existerar man inte. Existens kräver aktivitet, upplevelser…

Från ”Första kretsen”

Om någon skulle ropa ”ned med tyrannen, leve friheten”. Vem skulle veta vilken tyrann och vilken frihet?

Vet vi det?

Fången till hustrun: ”Det finns ingen biljett till den tid som varit”. Tom. de själva är förändrade av det som hänt.

Slutet av Fergus Kerrs predikan den 15 augusti 2008

Det är lika svårt att förstå varför Jungfru Marias upptagelses fest som firats i århundraden kulminerade med dogmen 1950 som att förstå bakgrunden till andra historiska händelser.

Retrospektivt synes det djupt befogat. Med det högtidliga erkännandet av Marias unika bestämmelse slog den katolska kyrkan återigen fast den oantastbara värdigheten hos varje person, efter den fruktansvärda nedvärderingen av så många i det andra världskriget. Ett sådant övervägande har troligen inte gjorts av påven Pius XII eller av hans rådgivare. Ändå ser en sådan koppling rimlig ut när vi ser tillbaka. Proklamationen av dogmen 1950 av den saliga Jungfru Marias heliga bestämmelse kan ses som en bön för de miljoner av mänskliga kroppar som desakraliserades i lägren och som ett rop i allts heligs namn mot det utbredda förnekandet av den mänskliga kroppens helighet.

Påven Pius XII:s konstitution ”Munificentissimus Deus: Den obefläckade Guds Moder, den alltid rena Jungfru Maria, när hon fullbordat sitt jordiska liv, blev hon upptagen med kropp och själ i den himmelska härligheten.

 

Simone Weil

 

”Uppmärksamhet är den mest sällsynta och renaste formen av generositet.”

 

Det var Jacques Maritain som rekommenderade Simone Weil att ta kontakt med peter Couturier.

 

”En rättvis politik kan inte föras skild från religion/mystik.”

”Förlusten av det förflutna är förlusten av det övernaturliga.”

 

”Rotlösheten hos människor var en förutsättning för Hitler liksom för tekniken.”

 

”Jag tror på Gud, på treenigheten, på inkarnationen, på frälsningen, på nattvarden,på evangeliets lära.”

 

”…jag ansluter mig av kärlek till den fullkomliga, ogripbara sanningen som är innesluten i dessa mysterier.”

 

Observera nakenheten hos Adam och Eva före synden och att Kristus var naken på korset. Rättfärdighet kräver att vi är nakna utan allt vi hänger på oss för att vara något när vi i själva verket inte är något särskilt. Är vi utan fasader finns det inget som hindrar oss att säga som det är. Nakenheten gör det möjligt för oss att ta emot nåden och ge nåden.

 

”Pengar, mekanisering och algebra. De tre vidundren i vår tids kultur. Analogin är fullständig.”

 

”Revolutionen är opium för folket, inte religionen.”

 

Månaderna efter Frankrikes fall räknar Simone Weil upp fem punkter som medel till fostran som står det offentliga till buds:

•  Fruktan och hopp genom hotelser och löften.

•  Suggestion

•  Uttrycka vissa idéer som redan innan de kommit till uttryck funnits latenta hos människan.

•  Exemplet.

•  Arten av verksamhet och arten av de organisationer som upprättats för den.

Fyra faktorer som enligt Simone Weil hindrar oss att nå fram till en kulturform av värde:

•  Felaktig storhetsuppfattning.

•  Rättskänslans förfall

•  Penningdyrkan

•  Brist på religiös inspiration

”Det underbara med mystikerna och helgonen är ju inte att de äger mer liv, ett intensivare liv än andra, utan att i dem har sanningen blivit liv.” (Jfr. Edith Stein som säger ”Sanningen har blivit levande”.

 

”Kärleken till sanningen är ett oegentligt uttryck. Sanningen kan inte vara föremål för kärlek. Den är inget föremål”.

 

Simone Weil kom att misstro kollektivet. Hon såg det som det stora vilddjuret i vår tid. Kollektivet vare sig det är kyrka eller fackförening blir odjuret pga av anathema sit.

 

Père Marie-Alain Couturier OP

1897-1954

Simone Weils brev till en dominikan var just till pater Couturier.

På samma sätt som många katoliker ansåg Couturier att kristendomens natur var ”inkarnationell ” och att konst och arkitektur hade en viktig roll i förståelsen av det heliga.

 

Husserl

 

Heideggers dedikation i Zein und Zeit var till Husserl.

 

 

Kommentera och fråga Diskutera Facebook Till sidans början

 

12 november 2010

Kärleken av George Herberts

 

Kärleken hälsade mig välkommen

men min själ drog sig tillbaka,

skyldig av stoft och synd.

 

Men den vaksamma Kärleken

som såg mig slappna

från det att jag kom in,

närmade sig mig, frågade vänligt,

om jag saknade något.

 

En gäst svarade jag, som är värdig att vara här:

Kärleken sade, du skall vara gästen.

Jag som är både ovänlig och otacksam?

O min käraste, jag kan inte se på dig.

Kärleken tog min hand, svarade leende,

Vem gjorde ögonen om inte jag?

 

Sant Herre, men jag har vanställt dem:

låt mig skämmas,

gå till den som förtjänar det.

Vet du inte säger Kärleken,

vem som bar skammen?

 

Min käraste, så vill jag tjäna dig.

Du måste sitta ner, säger Kärleken,

och smaka mitt kött.

Så satte jag mig och åt.

Kommentera och fråga Diskutera Facebook Till sidans början

 

Senaste

Årets:

Höstfragment 2015

Alternativ till epigenetiken

Sommarfragment 2015

SMÅBRUKETS RENÄSSANS

MEDICAL NEMESIS

Filosofisk fysik

Vulgata och Maurice O'Connor Drury

Filosofisk psykologi

Påsktiden 2015

Olof Lagercrantz m.m.

Göran Burenhult m.m.

Minneslitteratur

ANAMNESIS

Ecklesiologi

Har C G Ekman återuppstått?

Tiden ännu en gång

Världens förändringar 1950-talet-2015

harald forss

2014:

de Chardin, Hammarskjöld och de Lubac

Om Elizebeth Anskombes bok "Intention" från 1957

Det moderna och Gösta Oswald

Historiska texter

Några reflektiner i allhelgonatid 2014

Om I. B. Singer, Vilhelm Moberg, Yesidierna m.m.

Lever de döda bland oss?

H.S Nyberg

15 år som lärare, lektor och rektor

Ett studiehus

World Religions and Christian Theology

Änglar

Sven Stolpe m.m.

Kettil Runske

Anteckningar februari 2014

En aspektiv föreställningsvärld

2013:

Årets sista anteckningar

Öst- och Västeuropa

"Samhälle utan skola, Lögnen om skolans..."

Om visshet

Ivan Illich

Om katekes och filosofisk psykologi

Skolfrågor och Traditionens betydelse

Anteckningar under sommaren

Midsommaranteckningar

Några gamla anteckningar

Återigen några Wittgensteinanteckningar

Katekes för vuxna?

Nya anteckningar under fastan

Ytterligare anteckningar om Teilhard de Chardins

Tidigare år:

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

 

Om mina reflektioner

© Per Linder