Du samtycker till denna webbplats användande av cookies då du navigerar mellan webbplatsens webbsidor och använder dess tjänster. Läs mer.

Denna webbplats ansvaras av Per Linder.

 

 

MISÄR?

 

Här ovan ser ni i vilken misär folk i Härjedalen levde omkring 1930. I ytterligare cirka 30 år fick de stå ut med bo så här innan statsmakten hunnit göra jordbruket olönsamt och uppföra människovärdiga bostäder på annat håll i Sverige. Här nedan två mycket goda exempel på framsynthet.

 

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/44/Apartment_complex_in_Roseng%C3%A5rd%2C_Malm%C3%B6.jpg/1024px-Apartment_complex_in_Roseng%C3%A5rd%2C_Malm%C3%B6.jpg

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/48/Tensta_2009d.jpg/1920px-Tensta_2009d.jpg

I dessa fina bostäder skulle alla problem vara lösta.

 

 

 

 

 

Bernard Lonergan SJ

 

 

 

Karen Armstrong lär vara inspirerad av Bernard Lonergan. Det kan nog vara sant i viss mån. Lonergan försökte överbrygga motsättningen mellan Kants transcendentala idealism och Thomas ab Aquinos realism.

Bernard Lonergan: ”Människor har inte bara en medfödd drivkraft att undersöka och förstå, de är också födda in i en gemenskap som äger en gemensam samling svar”.

Små barn lever inte i en värld som förmedlats med hjälp av språket. Istället är det så att när de lär sig tala förs de in i en värld som rymmer det förflutna, nuet och framtiden. Lonergans realism innebär alltså inte att mänsklig kunskap erhålls, åtminstone inte enbart, genom erfarenhet utan även utifrån människors förståelse förmedlad genom språket.

Att veta är alltså inte enbart att se. Det är även att förstå, erfara och tro vad som förmedlas genom språket i den gemenskap man tillhör.

Teologin under nythomismens glansdagar betonade objektivitet för mycket enligt Bernard Lonergan eftersom man var så rädd för all slags subjektivism.

Lonergan menar att olika uttryck, objektifieringar, i olika religioner, rymmer en gemensam kärna, en slags inre reflektion över medvetandet om sig själv. Ett själv som ständigt frågar och därmed transcenderar sig själv. Detta blir uppenbart när någon blir förälskad. Lonergan menar att frågan om Gud ligger implicit i allt vårt frågande, ett frågande som kan fullkomnas i frågan om Gud och som kan leda till att vi förälskar oss i Gud trots att vi inte ser honom, trots att han verkar frånvarande. Vi skulle alltså först erfara livets mysterium och sedan förälska oss i det och därmed lida med andra, Einleben, i deras lidande, uppleva medlidande.

Språkets förmedling av förnuft och kunskap tillsammans med sinnesintrycken är alltså en central tanke i Bernard Lonergans teologi och filosofi, två vetenskaper som inte kan skiljas åt enligt honom.

 

Birgitta Trotzig

Är det detta Birgitta Trotzig menar i inledningen till ”Ett landskap” från 1959

Språket: upprättandet av ett förhållande till verkligheten.

Träda i förhållande till verkligheten – gå in i den, krossas, krossas till slam, försvinna och ständigt försvinna mer.

Att våga ha ett språk. Att våga träda i förhållande till verkligheten. Att utlämna sig till att offras: och alltid…

 

Karen Armstrong

Karen Armstrong verkar mena att det är

Medkänsla

Medlidande (Buddha)

Empati

Einleben (Edith Stein)

Ich und Du (Martin Buber)

Barmhärtighet

Den gyllene regeln

som öppnar möjligheten för oss att transcendera oss själva. Medlidandet skulle göra extasen möjlig, att gå ut ur sig själv, ut ur instängdheten i sig själv. Medlidandet är enligt Armstrong att identifiera sig med lidandet. Gud är alltså inte ett objekt (en inte helt originell tanke) utan lidandet. Kristus?

Karen Armstrong säger vidare att frånvaron, lidandet, leder till insikt om närvaron av den fördolde guden som ingen kan se. Här kan man jämföra med Emmausberättelsen i Evangeliet. Så fort lärjungarna ser att det är Jesus som delar deras måltid är han borta.

Kommentera och fråga Diskutera Facebook Till sidans början

Mina reflektioner

Intressanta studieområden | Forskning och studier | Möbelsnickeri | Filosofins och teologins historia

Senaste

Årets:

Höstfragment 2015

Alternativ till epigenetiken

Sommarfragment 2015

SMÅBRUKETS RENÄSSANS

MEDICAL NEMESIS

Filosofisk fysik

Vulgata och Maurice O'Connor Drury

Filosofisk psykologi

Påsktiden 2015

Olof Lagercrantz m.m.

Göran Burenhult m.m.

Minneslitteratur

ANAMNESIS

Ecklesiologi

Har C G Ekman återuppstått?

Tiden ännu en gång

Världens förändringar 1950-talet-2015

harald forss

2014:

de Chardin, Hammarskjöld och de Lubac

Om Elizebeth Anskombes bok "Intention" från 1957

Det moderna och Gösta Oswald

Historiska texter

Några reflektiner i allhelgonatid 2014

Om I. B. Singer, Vilhelm Moberg, Yesidierna m.m.

Lever de döda bland oss?

H.S Nyberg

15 år som lärare, lektor och rektor

Ett studiehus

World Religions and Christian Theology

Änglar

Sven Stolpe m.m.

Kettil Runske

Anteckningar februari 2014

En aspektiv föreställningsvärld

2013:

Årets sista anteckningar

Öst- och Västeuropa

"Samhälle utan skola, Lögnen om skolans..."

Om visshet

Ivan Illich

Om katekes och filosofisk psykologi

Skolfrågor och Traditionens betydelse

Anteckningar under sommaren

Midsommaranteckningar

Några gamla anteckningar

Återigen några Wittgensteinanteckningar

Katekes för vuxna?

Nya anteckningar under fastan

Ytterligare anteckningar om Teilhard de Chardins

Tidigare år:

2012

2011

2010

2009

2008

2007

2006

 

Om mina reflektioner

© Per Linder